Till vintern hör främmande pojksängar, nu är det sommar och tillräckligt varmt även om man missat sista bussen hem.
Ensamheten är helt okej även fast den ibland får mig att gråta. Jag har trots allt mina fingrar men till min besvikelse ger de inte speciellt mycket sällskap i en 180 säng och när de torkar bort mina tårar är det endast av ren automatik.
Jag drömmer om hud (som inte är min förstås) under händerna precis samma dröm som alla andra tonåringar. Men det är inte som om tanken på att jag inte är den enda tröstar mig.
Sunday, June 1, 2008
Man vill bara rädda sig själv.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
fan vad bra du är!
ReplyDeleteJag förstår.
ReplyDeleteJag har inte heller någon att dela tystnaden med.
Men man blir ofta blind av desperation.
Men man vill så gärna blöda inombords.
"jag gråter inte, det är min hjärna som håller på att förblöda"
ReplyDeletehaha åh lyckofabriken, valerie solanas-citat vah? eller rättare drömfakulteten kanske
ReplyDelete