Monday, May 17, 2010

Sorry for not writing in english.

Romantiseringen kring ungdom samt hur det tycks gå hand i hand med skönhet är ett effektivt sätt att få oss till konsumtion och att hålla oss på mattan. Även om det är högst viktigt att försöka hitta det romantiska i den ålder man befinner sig i så kan det än dock tyckas att ungdomen inte är helt obefogat romantiserad då det är en avgörande ålder, livet har inte blivit allt för seriöst ännu men alla val som görs kan innebära en grund till det kommande, oftast mer seriösa, vuxenlivet.

Så över allt ser du unga, i synnerhet kvinnor, i reklamer och inne på åhléns skönhetsavdelning säljs anti-agekrämer för att få dig att åtminstonde utåt sätt se ut som den där utåtlevande tonnåringen.
Men vad har gått fel när modellerna inte längre ser ut att vara mellan 17 – 25 utan snarare har en prepubertal hud och kroppar där kurvor inte börjat slå rot ännu? När modellerna inte längre ser ut som en tonåring utan snarare som en tolvåring. En åldersmässigt odefinierbar modell stirrar med vidöppna ögon och o-fromad mun tillbaka på mig från en reklam för parfymen ”Miss Dior”. Hon skulle lika gärna kunna vara tolv och titeln på parfymen gör det tydligt att detta är i alla fall ingen ”mrs” det är talan om utan en ung dam eller rätt utsagt kanske en flicka som är eftersträvnats värt här.

Så vad är egentligen poängen med att eftersträva det prepubertala idealet? Är det en romantisering av pedofili? Vill en vuxen kvinna verkligen uppfattas som ett barn, de som ofta är kännetecknade med att inte vara självständiga, och ha henne som ideal? Var tar det oss om man ska se det från en självständighetskamp?
Att eftersträva den lena orynkade hyn tar pengar och tid samt att se till att våra kroppar är tunna och kurvlösa genom att ständigt tänka på och planera vår kost så finns det inte mycket tanke kraft kvar till annat.

Ska vi ge upp vår frihet för en bakåtsträvande skönhet? Samtidigt som alla tidningar, magazin, filmer och internet verkar visa på att skönhet och ungdom är synonymt med rikedom och framgång.
Det är sådant som slår knut på mitt huvud. Tänk om man kunde komma ifrån det visuella för en sekund eller två.

Jag ska försöka se äldre ut i bilder framöver.

11 comments:

  1. Bra skrivet.
    En del modeller är ju t.o.m barn. Jag menar, kan jag - egentligen - som snart 21-åring relatera till en 14-åring som knappt kommit in i puberteten?
    Allt i det här samhället är sjukt och idealen är fiktiva. Jag och alla andra är hjärntvättade. Inte undra på att man känner sig så jävla deprimerad every now and then.

    ReplyDelete
  2. Tack. Har tänkt samma sak hur länge som helst men inte fått ned orden för det. Det är så sant och så hemskt.

    ReplyDelete
  3. Hey, I'm Marion, don't know if you remember me... I like your blog, because you always surprise your readers. Today, I'm even more surprised, I would never have thought you were thinking like this. I really agree with you ; you are really someone very special :)

    Cheers !

    ReplyDelete
  4. Skönt att någon någonsin har fina tankar. Tankar jag blir glad av.

    ReplyDelete
  5. tänk om man kunde svaren på alla dessa frågor. varför vi anser ungdom och (jag vill kalla dem) "oidenditfierbara" spår vara samma sak som eftersträvansvärd skönthet? (om någon börjar pladdra om "men barn tycker faktiskt om symetriska ansikten" så kan jag säga att jag tyckte enbart om svarta oliver och hatade grönmögelost. det gör jag inte idag. man förändras.när man är liten måste man förenkla saker och ting. världen blir för stor annars.)

    alla dessa spår (rynkor, ärr, bristningar, celluliter etc) borde väl säga mer om vilka vi är än våra senaste kläder köpta på monki. när så många är beroende av att känna sig unika och hitta ett värde i att det finns åtminstone en anledning varför man själv är speciell, (unik och därför finns det iaf någon förklaring till varför man lever) så borde väl dessa, fullkomligt unika och egna attribut vara mer attraktiva?

    vi har någon schitzofren vilja att vara både egna och samtidigt tillhöra en grupp eller ett ideal. att erfarenhet då inte uppskattas, iaf inte ska synas, är verkligen sorgligt.

    målet handlar väl nu isf om att våga stå i framkant, använda bilder för att visa hur ofantligt vacker organisk dynamik och variation är. (typ som tallin, så himla fin)

    ReplyDelete
  6. Det är väldigt bra skrivet! Det finns inte längre ett ungt ideal, utan det har som du skriver alltmer blivit ett prepubertalt ideal; någonting som egentligen är så hemskt att man knappt vill tänka på det. Vad ska alla vuxna kvinnor göra? Jag tänker på det, men finner knappt något svar.

    ReplyDelete
  7. så himla bra skrivet! så sant så sant!

    ReplyDelete
  8. everybody's beautiful just the way they are, trying to look older is as silly as trying to look younger. The real old woman having a selfpicturing photoblog would be Really beautiful indeed. Beauty should be something that is real and authentic, in any age. Older women just don't take pictures of themselves, that's also something to think about.

    ReplyDelete
  9. så jävla klokt och bra.

    ReplyDelete
  10. verkligen bra sagt.. det är ju helt åt skogen att det är så egentligen

    ReplyDelete
  11. Vad bra att du tar upp det här. Undrar samma sak.

    ReplyDelete