Photo: My father
On the photo: My mother
Det är märkligt att du är helt ovetandes om effekten du har på mig;
I väntan, som är helt tyst, klättrar jag på väggarna.
Jag antar att detta slutar på samma sätt som alltid(ensam, inte minst, besviken) men jag kan inte sluta att tänka på dig helt desperat och jag känner dig inte ens, knappt till namnet än mindre hud och lukt.
Så fråga mig inte hur bara tanken på allt detta kan få mig att rysa.
Fråga mig istället om vi kan ses för jag vill så gärna ge din nacke en lukt, dina läppar ett skratt och hela dig en personlighet.
Wednesday, June 18, 2008
Såg du mina blickar?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
otroligt. jag älskar dina ord.
ReplyDeleteAllting du gör känns väldigt genomtänkt
ReplyDeletelove på det!
jag är kär i dig.
ReplyDelete"att du är helt ovetandes om effekten du har på mig" sa dan till serena på gossip girl igår, det var en av orskakerna til att han älskade henne:P
ReplyDeletesöt din mor var! och gud vad jag önskar att dessa ordvar menade till mig.
ReplyDeletedin mamma ser ut som mona johansson (som du gillar väl)!! seriöst, ögonen, läpparna på första bilden. ligger säkert någon undermedveten mamma-grej bakom att du gillar mona johansson, hah. fast det kanske bara är jag som tycker att de ens är lika! ja ja! puz
ReplyDeleteVad fantastiskt fint du skriver, Emma. Och så sant så sant, ungefär det jag försöker beskriva i "pervigilo". Jag hoppas att jag lyckas hälften så bra som du, för då är jag jävligt bra, haha. Puss puss!
ReplyDeleteVem handlar texten om?
ReplyDeleteAnonym: Vem är det som frågar? Du kan alltid testa att maila. Är mycket snällare då... oftast.
ReplyDelete